Räknar ned

Om en vecka är jag och M i Köpenhamn, säkert ganska pirriga inför fredagens vigsel. Vilken rolig helg jag tror och hoppas det kommer att bli. Nu ska jag leta restauranger inför lördagsmiddagen. Dubbeldippar gurka, kollar på Glee och kliar hunden samtidigt. Livet är så fint.

Illustration: Åsa Klarén

Kotten

Åh vad jag gillar tittarfilmerna i Ett med naturen. Nu en igelkott som jagar en hund.

Kalas

Jag ♥ Lecab bil, de gör saker så enkla. Idag kör jag en A6:a medan min Fabia servas. När det  började regna anpassade sig vindrutetorkarna efter hur mycket det föll på rutan. Jag älskar sånt, när tekniska saker känns vänliga och hjälpsamma. Vill nu ha en Audi.

Ikväll ska jag på sjuårskalas för Jordan. Mysigt. Men först helgstäda så att det känns fredagsfint att vakna imorgon.

Ni glömmer väl inte Rum IV?

Gratis konstutställning på Plaza på lördag, bara att titta in.

Tio saker

Lasken berättar tio saker om sig själv jag inte visste. Och vill att jag gör detsamma. Klart jag gör:

1. Jag har ett ärr på handleden från när en kanin bet sig fast en gång. Jag fick skaka armen för att den skulle släppa. Hyser sen dess viss respekt för (speciellt hon-) kaniner, vilket inte hindrade att jag senare skaffade en egen svart, tillika bitsk, honkaning.
2. Med den kaninen tävlade jag i kaninhoppning, jag och syrran ordnade egna tävlingar i trädgården. Och köpte fina priser.
3. Jag ogillar ”pyssel” och det innefattar allt från scrap booking till att stryka skjortor.
4. Jag är väldigt kortsint och har svårt att komma ihåg varför jag varit arg. Har ibland alldeles för lätt att förlåta. Fast oftast är det förstås av godo.
5. Jag kan inte sluta dricka kall o’boy till frukost. Det är nog min största last. Fast en gång sa en kostrådgivare att om man ska ha en last så är chokladmjölk till frukost helt ok. Synd att det inte är den enda.
6. Jag bestämmer mig ibland för att ogilla saker av hävd, som musik eller personer. Det kan vara begränsande.
7. Jag har ett ganska fint förhållande till mitt utseende och obsessar väldigt sällan över saker som kropp eller hår. Inte som om jag går runt och tycker att jag är queen of the universe, jag tycker bara att jag är helt ok, en trea av en femma, och att det kunde ha varit värre.
8. När jag stör mig på något har jag gärna en väldigt nedlåtande ton. Det är så himla osympatiskt. Borde sluta.
9. Jag tycker att jag kan helt många låttexter men om jag blev testad skulle jag sjunga fel i sju fall av tio.
10. Jag tror på allvar att jag och M är unika och kommer att leva lyckliga i resten av våra liv. En dag, när vi är skrynkliga som russin och gnistan i våra ögon försvunnit, lägger vi oss på sängen med händerna ihopflätade och somnar in för gott. Eller, det sista kanske jag inte tror på, tyvärr. Men definitivt det första.

Sno vidare gärna.

På ricko!

hehe, alla ba: ja, hon menar förstås ben gorham!

För övrigt är jag av åsikten att det är totalt onödigt att tjata om vilka andra man tycker är snygga till sin partner, det är inte som om det kommer något gott ur det. Hur som. När jag och M valde frikort så tog jag Prince (av alla personer) och M valde Titiyo. På Way out west, gissa vem vi möter (inte Prince). Gissa vilka som är bekanta? #frikortsfail

Let it rain

Idag sovmorgon med M, vörtbröd till frukost, femman på Kilene. På väg hem handlade jag, köpte två amaryllis och solade solarium (med ett linne över ansiktet så inte ansiktsbehandlartjejen ska bli arg). Nu har jag ätit lunch och ska snart till Martin och Frida på nybakta lussekatter. Ikväll Bonde-kväll med middag hos mig.

Är så himla pepp inför Köpenhamnshelgen. Klänning, underkläder och skor i garderoben, redo att användas. Håret klippt och färgat, nya hål i öronen, tänderna under blekning (haha, jag vet, fick ett sånt där tandläkarset av finfina vännerna) och bilen ska servas imorgon så den svischar extra bra. Alles klar!

Till frukost läste jag förresten New York-guide och det känns ju också ganska roligt, om man säger. Vi ska boka hotell i dagarna.

Ok, nu hoppa in i duschen, hej på en stund.

Att vara kvällstrött

Ibland är ”ska vi gå och lägga oss?” de finaste ord jag vet.

http://www.flickr.com/photos/ittybittiesforyou/ / CC BY-NC 2.0

Tisdag

Är fortfarande helt rusig efter möhippelördagen. I söndags vaknade jag tidigt och kände mig visserligen trött men ändå helt fräsch. Cyklade till Ica och köpte födelsedagsfrukost till Martin och sen var det middag hos hans mamma. Igår var vi i Stockholm och firade en treåring, Martins fina brorsdotter. Och jag fick se NKs julskyltning, den var ganska fantastisk.

I fredags gjorde jag sista dagen på mitt förra jobb. Det var jätteroligt att få arbeta med sociala medier och jag har lärt mig ovärderligt mycket om kommunikation och PR av Maria, Anders och Anna, de är fantastiska och att få jobba med dem var en dröm som gick i uppfyllelse. Men konsultrollen passade inte riktigt mig, jag tycker ju väldigt mycket om att träffa nya människor och att berätta om hur de skulle kunna kommunicera mer effektivt, men det där med att komma till affär, att triggas av att sälja, är inte min grej. Och mitt jobb gick liksom ut på att sälja min tid och kunskap, åtta timmar om dagen.

Nu ska jag åka på en workshop och i eftermiddag förbereda ett frilansuppdrag. Glad att ha tagit nästa steg och oerhört tacksam över de erfarenheter jag har fått.

Ganska glad kan man säga

Hipp hipp HURRA!

Igår var det möhippa. Världens bästa! Är så otroligt glad, tacksam och ödmjuk inför att ha så enastående vänner. Tack Sara, Jessica, Anna, Anna, Helena, Malin, Malin, Annica, Kim, Louise, Charlotte, Vickan och Karolina för den roligaste dagen i mitt liv (och förstås Jenny, Sandra, Frida och Karin som inte kunde vara med men säkert var där i anden).

Dagen började vid nio då Sara, Jessica och Helena knackade på. Jag öppnade dörren invirad i ett lakan och utan linser så såg knappt vilka det var. Kände i alla fall igen syrrans blonda lugg. Jag fick order om att packa träningskläder, finkläder och smink, blev matad med frukost och iklädd ett par ridbyxor med vita långkalsonger utanpå (senare fattade jag att det var ett substitut för vita tävlingsridbyxor) och var så himla fnissig och uppspelt. Helena körde och vi åkte mot Molkom och till Björkliden där fina hästen Serik var sadlad och klar och resten av tjejerna väntade med champagne. ÅH vilken lycka.

De senaste tio åren har jag ridit kanske fem gånger totalt och det är lätt tolv år sen jag senaste hoppade men nu skulle jag alltså hoppa en bana. På tid. Jag var så nervös att jag kände mig yr men samtidigt var det helt sjukt roligt. Hästen var pigg och hoppglad och jag styrde på och höll mig i manen över hindren. Jag klarade den uppsatta tiden och efteråt var det prisutdelning med rosett och brännvinsshot. Solen sken, himlen var klar och fåglarna kvittrade och jag kände att det inte spelade nån roll hur resten av dagen skulle bli, hoppningen var så rolig att även om vi skulle brodera dukar resten av dagen så hade det ändå varit en väldigt lyckad hippa.

Vi packade in oss i bilarna och for till Malin på landet. Där var det dukat med olika sorters korvar, Helena hade gjort räkröra, potatissallad och massa annat, grillen var tänd och vi satt ute och åt med infravärme och filtar. Jag fick göra ett test om mina fru-skills och visade mig förstås vara en helt värdelös fru. I alla fall när det kommer till fläckborttagning och slipsknytning. Det gör inget.

Nästa station var Dansstudion där vi gick en dansklass för Erika Ling. Vi fick göra två olika danser och man kan säga att peppen var hög. Gud vad roligt det var. Och jobbigt, speciellt som jag blev beordrad täta vätskekontroller. Senare fattade jag varför.

När vi dansat oss alldeles slut så packade vi in oss i bilarna igen och efter krokiga omvägar fattade jag att vi var på väg mot Bergvik. Jag ba: jädrans, nu har de bokat tid för håltagning i öronen. Hjälp. Jag fattar att det låter hur fånigt som helst men mina öronhål växte igen för sisådär tolv år sen och eftersom jag helst inte gör saker som gör ont eller som gör hål på huden så har jag dragit mig som tusan för att ta nya, fast jag längtat efter örhängen. Jag blev blek som ett spöke och alldeles rädd i ögonen men med lite hjälp från mina vänner (speciellt tack till Malin, Anna och stränga Sara) så sköts det minsann in en liten plupp i varje snibb. Efteråt firades det med mjukglass och jag var helt adrenalinhög, berusad och väldigt upprymd.

Väldigt skönt att vi därefter åkte hem till Anna och hemmaspat. Fick ligga i badet med tända ljus och mjuk musik och bara njuta (med mina pulserande, röda örsnibbar). Malin fixade allas hår och istället för en skämmig tiara fick jag ha det här fina strasset i pannan så att det skulle synas att jag var blivande frun.

Tacomiddag med en miljon tillbehör, olika cheesecakes, champagne, massor av roliga minnen och blanka ögon. Vi dansade oss svettiga, babblade och drack vin och sen åkte vi till stan, till Koriander och festade vidare. Jag kom hem strax efter fyra, helt uppspelt och glad, väckte M och gick igenom hela dagen minutiöst och pratade en stund innan jag somnade. Jag skulle inte kunna tänka mig en roligare dag, känner mig typ mållös och så otroligt tacksam och glad. Världens lyckligaste!