Jag är ledig torsdag-söndag eftersom Martin är utomlands och förlustar sig. Har planerat in nån liten aktivitet varje dag men resten av tiden finns inga måsten alls, förutom att vi ska äta något emellanåt, ta en dusch, sova.
Igår var vi på babyrytmik. Det var väldigt gulligt. Jag har dock blivit så lättrörd senaste tiden att jag fick humma lite och tänka på annat när man skulle sjunga
Du är så fin och jag tycker om dig :||
Ingen är så fin som du i hela världen :||
Hade börjat böla på riktigt annars. Har försökt härda mig genom att sjunga den hemma, men den trycker på knappar som gör att det kommer en flodvåg av känslor för den här lilla mandeln till barn.
Just det: hade barnvakt kvällstid för första gången igår! Jag hade en viktig jobbgrej mellan 18-20 + resväg så Junis farmor var här under tiden. Det hade gått finfint och Juni hade sovit mestadels. Vilket nog berodde på att hon höll på att bli sjuk. I natt fick hon nämligen rätt hög feber och kaskadspydde dessutom i sängen, på golvet, över henne och mig. Strax före 05 tog vi en gemensam dusch, satte på oss torra kläder och fixade i sängen. Lilla skrutt. Senast hon var sjuk sa Martin att hon såg ut som en tilltufsad liten apa när hon klamrade sig fast i min famn. Och precis så var det i natt också.
Fick tyvärr ställa in dagens aktivitet, lunch med A&S. Istället kom brorsan hit på fisk- och skaldjurssoppa.
Nu ska jag googla feber+röda prickar. Tur vi har läkartid på måndag (10 mån kontroll) för har en del jag vill kolla upp. De här utslagen hade hon förra veckan, och nej, jag har inte spillt hårfärg på henne/testat brun-utan-sol eller glömt torka av köttfärssåsen :( De fanns även på låren och mage/bröst. Huden är helt slät, inte torr eller fnasig på något sätt.
Måste sluta nu, hon har inte varit så här otröstlig sen hon var nyfödd, just nu ammar hon, men gnyr och snyftar ändå. Och förut grät hon tills hon tappade luften.
27 01 2012 kl 3:22 e m
Jag gråter också till den sången, har inga barn men gråter till den av en sorg som gör sig påmind.
Tycker det här inlägget var så himla fint. Det är fint att ha en förälder nära när man är så där sjuk och ynklig.
Hoppas det går bra hos doktorn!
27 01 2012 kl 3:49 e m
Jag är likadan på rytmiken, ibland får jag låtsas hosta eller gäspa för att dölja att jag är helt tårögd, och vi har ändå gått på rytmink sen i höstas…
Stackars liten då, hoppas hon kryar på sig fort!
27 01 2012 kl 4:05 e m
Jag gråter också till såna där sånger. Det är något speciellt med kärleken till sina barn.
Tips: http://www.1177.se
27 01 2012 kl 4:33 e m
Lilla Juni då. Det är så jobbigt att vara sjuk. Hoppas hon kryar på sig snart!
Och ja, den där sången, helt hopplös att försöka sjunga ju. Bara grötmos i halsen.
27 01 2012 kl 4:46 e m
Det tog mig drygt fem månader innan jag kunde sjunga “för du var lilla skatten och jag blev glad som katten” i “En liten båt…” utan att börja gråta. Nu går det oftast, men ibland blir det återfall :)
Krya till Juni! Och hoppas er helg blir fin ändå, att ni kan mysa trots allt.
27 01 2012 kl 6:57 e m
…och jag får tårar i ögonen när jag läser detta, och kommentarerna därtill. Just Du är så fin och En liten båt. Har samma “problem” på ÖF och rytmiken. Åh, man älskar dem ju så det gör ont! <3
Vad jobbigt att Juni slår till med sjuka när du är ensam hemma m henne! Hoppas hon kryar på sig snabbt nu!
Med vänlig hälsning, Frk. Lipsill
27 01 2012 kl 7:15 e m
3 dgr feber?
Krya på sig!
27 01 2012 kl 7:41 e m
Vilket fint inlägg! Jag förstår precis hur du känner. Vilken KÄRLEK man känner för sitt lilla barn alltså. Jag blir så där av låten “Du vet väl om att du är värdefull”…ja, bland annat ska jag väl tillägga;)
Usch stackars Juni. Hoppas hon kryar på sig! Feber och röda prickar kan handla (men behöver ju inte vara så) om den så kallade tredagarsfebern. Vår Hjalmar hade den febern för några månader sen. Efter tre dagar mådde han prima igen. Finns att läsa om på Vårdguiden etc. Lycka till!
27 01 2012 kl 10:30 e m
Jag veet, man blir ju helt lipsillig av såna fina sånger. <3
Ni verkar ha haft otur med sjukdom, hon har rätt ofta feber?
28 01 2012 kl 9:06 f m
Allt jag tänkte skriva är redan sagt här ovan så jag håller bara med!
28 01 2012 kl 11:34 f m
Åh, hoppas hon kryar på sig snabbt! Mvh Gråter också av allt möjligt numera.
28 01 2012 kl 11:45 f m
Jaaaa, jag blir tårögd bara jag läser det du skriver, om låten, ap-ungen och mammalivet. Det är så igenkännande.
Hoppa juni kryar på sig – typisk att hon blir sjuk när du är ensam (ta i trä för mig o Dani)
Kram på er!
28 01 2012 kl 4:02 e m
Awww…
28 01 2012 kl 7:28 e m
Tack fina fina ni.
J (It’s all gonna be fine): kan inte ens föreställa mig.
Och Karin: säkert tredagars, prickarna har spridit sig. Tack!
28 01 2012 kl 9:11 e m
Hej! Vilken trevlig blogg jag hittade. Googlade på “bebis på festival” och läste att ni inte fått ta med er dotter in på Way out west. Stämmer det? Är det verkligen så? Köpte precis festivalpass till mig och min dotters pappa och tog liksom förgivet att vi kunde ta med henne in på området. Mvh Minna
29 01 2012 kl 8:28 f m
Ja, det stämmer. Så himla tråkigt!! Ska vi starta Facebooksida “vi som vill ta med våra barn till Way out west”?
29 01 2012 kl 4:50 e m
Men alltså vad hade de för argument för det? På alla andra festivaler är det väl okej? Jo, det är nog läge för en Facebook-grupp. En riktigt argsint sådan!
29 01 2012 kl 9:05 e m
låter som tre-dagars… Stackars Juni… Krya på sig!
Kram
30 01 2012 kl 8:33 f m
Jag förstår dem faktiskt och tycker delvis de gör rätt. De följer helt enkelt Socialstyrelsens rekommendationer för konserter. Andra festivaler låter föräldrarna ta ansvar för att barnen har hörselkåpor och har det allmänt bra. Men jag har hört vänner som varit på tex Sweden rock och sett barn fara ganska illa, bland berusade vuxna. Sen tycker jag det är väldigt trist att vi ska drabbas av det. Men känner mig inte så arg, mer besviken. På vip-området hade det tydligen funnits småbarn, kanske visserligen familj till artisterna och där förstår jag att man gör undantag. Men ändå.
30 01 2012 kl 2:22 e m
Jag blir faktiskt arg. Föräldrar som utsätter sina barn för fara finns överallt. Barn far illa till och med i sina egna hem. Jag kan förstå att barn som är såpass stora att de går själv, som riskerar att springa bort o.s.v. kanske inte är så lämpliga att ta med. Men ett barn som är i sin mammas och pappas famn konstant är ju skyddat, med allt vad det innebär. Jag skulle aldrig utsätta mitt barn för fulla människor, mig själv inräknat, för hög ljudnivå eller trängsel. Så jag tycker det är upp till föräldrarna att avgöra om de kan ta ansvar för sina barn i festivalmiljö. Det kan de allra flesta, men undantag finns ju tyvärr alltid. Jag tycker det är snudd på diskriminering att en mamma som kanske fortfarande ammar och ett par föräldrar som kanske aldrig tidigare lämnat bort sitt barn kanske tvingas stå över festivalen. Festival är ju mer än fylla och röj. Det är tillfälle att umgås med vänner, lyssna på bra musik och njuta av att vara bland folk.
30 01 2012 kl 2:52 e m
Absolut, så blev det för oss förra året. Men jag kan samtidigt förstå andra sidan också, festivalledningens tanke om att inga barn ska kunna skadas på deras festival… Jag/min man kommer nog behöva stå över även i sommar, vill inte lämna bort min drygt ettåriga dotter i flera dagar. Skittrist!
30 01 2012 kl 3:10 e m
Har inte kommenterat här förut, men måste bara säga att jag (eller min man) har sjungit Du är så fin för våra barn varje kväll sedan de var pyttesmå. Nu är äldsta flickan drygt 10, men det händer fortfarande att jag börjar gråta…
30 01 2012 kl 3:15 e m
Men åh vad fint.